All hail

På senare tid har jag grubblat mycket över det här med att ha idoler, husgudar och brinnande intressen. Det har inte ingått i min självbild att jag ägnar mig åt sådant. Inte så att jag på något sätt föraktar konceptet - jag har bara tänkt att jag inte engagerat mig tillräckligt i någons åsikter och livsgärningar för att kunna ta till mig dem eller hittat någon sysselsättning som satt mig i brand.

Så idag, när jag i London spatserade runt på Victoria & Albert Museum snubblade jag över två viktiga insikter. För det första: klart som tusan att jag har en husgud, även om jag ännu inte har något hus att placera henne i. Hon har hängt med mig sedan jag som identitetssökande sjuttonåring gjorde ett skolprojekt om normer och normbrytande, har suttit på väggen i mitt barndomsrum i minst sex år och alltid funnits i mitt referensbibliotek. Tack V&A för den upptäckten, och tack Annie Lennox för att du är stark, vacker och ifrågasättande.

För det andra: utställningen Power of Making och det den presenterar om skaparkraft, mästerlighet och det flöde som uppstår när man hanterar något man verkligen behärskar. Känslan som på Sjövik kallas för slöjddjävulen och som fått mig att tälja av otaliga fingertoppar, producera både värdelösa och fantastiska slevar, skedar, skidor och klädesplagg. Jag är långt ifrån hantverkare ut i fingerspetsarna, men känslan finns där och jag hoppas att den akademiska världen inte får mig att glömma att utnyttja och uppskatta den.

Nu ska jag avsluta den här högtravande diskursen och gå och lägga mig i mitt hörn. Vistelsen i det brittiska imperiet börjar närma sig sitt slut och i morgon ska vi mest knata runt i Brighton och se piren. Och hitta frimärken, för det lyckades jag såklart inte med i London, insiktsfylld som jag var.