Ett par dagar efter Hiroshima

 

I Hiroshima grät jag. Man kan stå framför A-Bomb Dome och kaxigt säga: ”Varför låter de det här skrotet stå kvar?” och allteftersom tappa tålamodet med de japanska mellanstadiebarnen som plockar engelskapoäng genom att samla på utlänningar att ställa frågor till. ”Where are you from?” ”How do you like peace?”

Och sen, när man kommer in i Peace Memorial Museum, är man helt skyddslös inför det omsorgsfullt dokumenterade mänskliga lidande som föregick och följde efter atombomben och det möjliga framtida mänskliga lidande som kärnvapenarsenaler världen över bär på. Det är tyst därinne, fastän lokalerna är fulla av folk. Det är inte bara jag som gråter ljudlöst. Fyra höga väggar är täckta av telegram från alla Hiroshimas borgmästare till kärnvapenstaters regeringschefer med vädjanden om att sluta provsprängningar. Det senaste står för sig själv på ett ställ bredvid väggen och skrevs så sent som den 13 oktober i år till Barack Obama för att USA gjorde en subcritical detonation då.

Var finns det nån lista att skriva på? Jag måste få protestera, jag måste få stötta nåt!!! Jo, det fanns ett upprop att skriva på, på webben eller på papper. Tagna skrev vi på, alla fyra. Mayors for Peace och befolkningarna i Hiroshima och Nagasaki kämpar vidare för att resten av mänskligheten ska slippa det öde som drabbade dem.

Andra dan i Hiroshima gjorde inte lika djupt intryck men var trevlig ändå. Peter, Karin och Lena for med tåg och färja till Miyajima och besåg den stora tempelanläggningen. Där finns en av Japans största sevärdheter, shintoporten i havet. Men det var nästan resten av anläggningen som var mest imponerande, taktäckta bryggor, många tempel och en jättelik (1.300 kvm) hall som uppfördes på uppdrag av Tokugawa Ieyasu som bibliotek/utbildningsanstalt, men blev stående utan väggar och innertak när han dog. På eftermiddagen ledde Emma oss till ett hembygdsmuseum där det enda engelska ord som fanns (nästan) var ”BOX” på en papplåda där man skulle lägga enkätsvar – på japanska.

Det var tur att vi gick till atombombsmuséet första eftermiddagen, så att man slapp bli deprimerad resten av vistelsen i Hiroshima, som Karin sa.

Men stället vi bodde på blev man inte deprimerad av – K's House Hiroshima är ett rent, välskött, billigt hostel med oerhört vänlig och hjälpsam personal, som hjälpte oss jättemycket med internätet och med att boka boende längre fram på resan. Det ligger nära järnvägsstationen och är lätt att hitta. Trots att det är mitt i stan är det förvånansvärt tyst om natten. Och det är nära till en massa restauranger med god mat – vi åt okonomiyaki (japanska pannkakor med grönsaker och annat man råkar ha hemma, gräddat på en teppan-yaki-häll) ena kvällen och exklusiv pizza och pasta nästa.

På det hela taget var Hiroshima en trevlig stad, luftig och öppen och med spårvagnar.