The loneliest city of all

På plats i Tokyo ekar den gamla Sahara Hotnights-dängan hjälplöst i mitt huvud, ungefär som när jag sorterandes post till Recall i Östersund fann mig själv nynnandes på "Trying to Recall" (minns ni skolfröken?) Efter några turer i de närmaste kvarteren hyser jag dock misstankar om att epitetet härstammar från någon metafor som rört sig i Maria Anderssons närhet vid författandet, för vad som skulle göra den här staden mer eller mindre ensam än någon annan är oklart.

Här i 12-miljonersstaden har ännu ett K's House tagit emot oss med utomordentlig service, välstädat och tillmötesgående personal. Eftersom dagens äventyr redan fått en ordentlig genomgång av mer belästa skribenter tänkte jag att det såhär halvvägs in i resan kanske är dags för lite reflektioner över kulturella skillnader. Åker man över halva jordklotet bereder man sig på saker som att inte kunna läsa skyltar, hamna i en buddhistisk mentalitet och äta ris till varje måltid - däremot kanske inte på att bli tilltalad av ett badkar. Därför:

Lista över iakttagelser och små oväntade saker
- Alla städer värda namnet har särskilda präglade gatstenar för blinda att följa
- Små japanska farbröder har påfallande ofta fiskehatt, och små japanska tanter har påfallande ofta en stor solskärm (enligt uppgift för att inte bli solbrända)
- I princip alla cyklar har cykelkorg - men inte pakethållare
- Däremot finns det i varje gathörn (och det är inte bara en klichéartad lägesbeskrivning) en drickaautomat
- Nämnda automater säljer dessutom både kall och varm dryck. I burk.
- I Japan får man äta sushi med händerna
- De flesta bilarna är mer eller mindre kubistiskt utformade, av utrymmesskäl?
- Bagerier är bland de roligaste butikerna att gå i, för brödet är så otroligt fantasifullt utformat. Det finns ingen hejd på vad man kan stoppa i en bulle!
- Motorcyklar på över 400 cc är en väldigt ovanlig syn
- Det finns inga papperskorgar!

Och ja, allt ni hört om japanska toaletter är sant.